Astrantia – en stjärnflocka för alla – Sällskapet Trädgårdsamatörerna

Av Åsa Kristensson

Publicerad i TA nr 3, 2022. Ladda ned och läs som pdf

Den älskade stjärnflockan är lite av en doldis trots alla sina härliga nyanser och sorter, men det finns många lysande stjärnor att upptäcka. Astrantia minor, major, maxima och carniolica har alla sin egen lyskraft.

Kärt barn har många namn sägs det och när det gäller vår älskade Astrantia stjärnflocka så stämmer verkligen det talesättet. En snabb sökning på nätet visar ett sextiotal olika namnsorter med blomning i alla nyanser från krispigaste vitt, över rent rosa, till mörkaste bourgogne. Så det finns en stjärna för oss alla.

Astrantia är en lättodlad och okomplicerad så kallad mormorsväxt. Den ger ett mjukt och fylligt, lite gammaldags romantiskt intryck. Dess svenska namn är numera stjärnflocka, men den stora mängden äldre namn vittnar om att den länge varit en älskad växt i våra trädgårdar. Namn som mormors brosch och mormors nåldyna är inte svåra att förstå när man tar en närmare titt på den halvklotformade blomflocken. På en tallrik av spetsiga svepeblad sitter de pyttesmå enskilda blommorna såsom nålar perfekt nedstuckna i en nåldyna. Den kallas också ofta för Linnés fröknar eller Linnés döttrar, vilket förklaras av blomställningens form där en stor blomflock i mitten omringas av flera lite mindre [1]. Mäster Linné hade för övrigt fyra döttrar och en son.

Den generösa, långvariga blomningen och den oproblematiska odlingen gör Astrantia till en av trädgårdens mest pålitliga stöttepelare. Den pryder sin plats i perennrabatten och är lätt att kombinera med andra växter tack vare sin mångfald av rosa nyanser. En stor tuva stjärnflocka blir ett blickfång i sig men listan över läckra kombinationer kan göras lång. Vad sägs om en dramatiskt mörkrosa stjärnflocka med en fluffigt rosa pion eller en ljuvt rosa stjärnflocka tillsammans med en vresigt taggig, stålblå alpmarton? Funkia och silverax blir också fina kamrater i rabatten.

Det är inte helt utan anledning Astrantia major utsågs till Årets perenn 2005. Förutom sina kvaliteter i perennrabatten fungerar den utmärkt som snittblomma, lättkombinerad i buketter och hållbar i vas. Eterneller är kanske inte det första man tänker på i samband med stjärnflockan, men en bukett av nyutslagna blommor hängda upp och ner torkar fint och håller färgen bra.

Lättodlad och frisk

Stjärnflockan är absolut inte kinkig på vare sig växtplats eller jordmån, men allra finast blir den i en näringsrik, gärna mullrik, fuktighetshållande jord i ett soligt till halvskuggigt läge. Astrantia är generellt en frisk, anspråkslös och tålig växt. Den blir ofta långlivad och kan där den trivs självså sig ordentligt, kanske lite mer än önskvärt till och med.

Den generösa blomningen startar vid midsommar och håller i sig långt fram på sensommaren. Klipper du bort vissnande blommor efter huvudfloret så stimuleras fortsatt knoppbildning och blomning.

Bladverket är friskt grönt och kikar upp ur marken relativt tidigt på säsongen. Sniglarna brukar rata stjärnflockan men om oturen är framme kan den tyvärr angripas rätt hårt av minerarflugans larver, vilket ger missprydande, brunfläckiga och intorkade blad. Om du ser tecken på angrepp, klipp ner plantan. Då kommer den snart tillbaka, förhoppningsvis utan angrepp.

Fröså eller dela

En namnlös frösådd stjärnflocka kan variera lite i utseende men blir vanligen cirka 60 centimeter hög och får ljust gammalrosa blommor med gröntonade spetsar på svepebladen. Stjärnflockan sätter som sagt rikligt med frö. Dessa sås helst färska och vill gärna ha en köldperiod för att gro. Detta kan göra dem lite trixiga att så, men de spontana självsådderna i rabatten ger oftast ändå tillräckligt med plantor.

Fröplantor från Astrantia blir sällan identiska med moderplantan, de kan variera både i färg, höjd och form. Detta medför att de olika selekterade namnsorterna endast kan bibehållas genom delning av moderplantan. Delningen sker lämpligast på våren, innan plantan har vuxit upp så mycket. På så sätt syns spåren minst även om stjärnflockan mycket väl tål att störas även senare på säsongen.

Små stjärnor

Astrantia – från grekiskans aster, stjärna – är ett litet släkte med endast ett tiotal arter, varav de flesta hemmahörande i Syd- och Mellaneuropa. Stjärnflockan tillhör familjen flockblommiga växter och är en flerårig ört med djupt skurna, handflikiga, tandade blad som sitter på långa bladskaft vilka bildar en kompakt tuva.

Växtsättet är samlat och upprätt. De enskilda blommorna är små och sitter många tillsammans i en kuddformad flock som omges av tandade, lansettliknande svepeblad. Blomstjälkarna är grenade med en blomsamling i varje topp. Astrantia tål kyla väl men ogillar vinterfukt.

Arter och sorter

De stjärnflockor som vi vanligen stöter på i handeln är selekterade sorter av Astrantia major. Det finns en hel uppsjö av dem och det är oftast blomfärgen som ligger bakom urvalet. Det finns också namnsorter med variegerade blad i grönt och gröngult eller vitt och sorter med mörkt röda blomstänglar och bladkanter. För den som vill tänja gränserna en smula finns det dessutom några fler spännande arter att spana efter.

Största blomman av dem alla, i en mättad tuggummirosa ton, har Astrantia maxima kaukasisk stjärnflocka [3, 6]. Det är mycket enkelt att känna igen en A. maxima även när den inte blommar. De treuddiga bladen avslöjar effektivt denna skönhet [8].

Bladverket är något ljusare och skirare än hos vanlig stjärnflocka och bladen inte fullt så grovt tandade. I min trädgård har den kaukasiska stjärnflockan heller aldrig angripits av minerarlarver. Astrantia maxima har ett buskigt växtsätt, och blir vanligen något högre än A. major, cirka 60–70 centimeter. Rotsystemet är välutvecklat och tuvan ökar i omfång genom korta utlöpare vilket gör det enkelt att ta små sidoplantor.

Astrantia carniolica alpstjärnflocka är en lite lägre stjärnflocka. Flera av de sorter som säljs under A. major-flagg är hybrider och har fått sin mörka färg från just alpstjärnflockan.

Den som letar lite kan kanske få tag i Astrantia minor, liten stjärnflocka [7]. Precis som namnet antyder är detta en liten art. Plantan blir max 25 centimeter och den näpna, vita blomflocken ungefär 1,5 centimeter i diameter. En riktigt söt liten finsmakarväxt med andra ord.

Astrantia – några namnsorter

Det finns en mångfald av odlingsvärda stjärnflockor som tagits fram genom selektering och korsning av arterna. Här presenteras ett urval.

Sortnamn	Beskrivning	Höjd,cm
Astrantia major stjärnflocka
’Abbey Road’ [15]	Mörkt rödrosa blomflockar på mörka stänglar.	60
’Alba’	Klarvita blomflockar.	60
’Claret’	Vinröda blommor och svepeblad.	40–60
’Hadspen Blood’ [11]	Mörkt blodröd. Mörka blomstjälkar och rödtonade blad.	50
’Jitse’ [12]	Ljust rosavit med kontrasterande röda svepeblad.	40–60
’Lars’ [9]	Kraftigt mörkt vinröd. Steril hybrid.	70
’Madeleine van Bennekom’	Stora, fräscht vita blomflockar med gröna spetsar. Rikblommande och kraftigväxande. Självsår sig sällan.	60
’Roma’ [2]	Starkt klarrosa blomflockar. Lättodlad, frisk, långblom- mande. Anses vara en av de bästa rosa sorterna.	60
’Rosea’	Ljusrosa blomflockar med mörkrosa svepeblad.	60
’Rosensinfonie’	Har blomflockar som skiftar i olika röda toner.	60
’Rubra’	Rödrosa. Förhållandevis frökonstant och fröförökas ofta.	50
’Ruby Wedding’ [13]	Kanske mörkast av alla sorter, liknar ’Hadspen Blood’.	60
’Star of Beauty’	Riklig och långvarig, mörkröd blomning. Kraftigväxande.	50
’Star of Fire’	Vinröda blomflockar.	60
’Star of Royals’ [10]	Ljusrosa blomflockar. Rikblommande.	50
’Sunningdale Variegated’ [16, 17]	Brokiga blad med teckning i vitt och gult. Odlas soligt men fuktigt för bästa bladfärg. Blommar sparsamt i oan- senligt ljusrosa som bleknar mot krämvitt.	60
Astrantia major ssp. involucrata svepestjärnflocka
’Moira Reid’ [14]	Stora, vita blomflockar med grön ton.	50–70
’Shaggy’	Stora, vitgröna blomflockar med gröna spetsar på de långa, ofta lite vridna svepebladen.	60–100
’Snow Star’	Vitblommande med särskilt stora blomflockar, liknar en lägre ’Madeleine van Bennekom’.	50
Astrantia-hybrider som placeras under släktet
’Buckland’	Riklig och långvarig blomning i krämvitt med rosa mittparti. Frisk och lättodlad.	70
’Moulin Rouge’	Mörkröda blomflockar.	45