Motsträvigt klimat när det gäller kobrakallaodling syftar inte nödvändigtvis på kyla. Fukt är ett ännu större problem, tycker Pia Persson, som odlar på Österlen. 

Text och foto Owe Jaktlund

Att odla på Österlen kan tyckas som en dröm för många, och som regel håller nog Pia med om det – men det finns undantag! Hon har en trädgård fylld med spännande och ofta ovanliga växter, men favoritsläktet kobrakallor Arisaema har aldrig trivts. De flesta vi odlar är knölväxter (egentligen en uppsvälld jordstam) med ungefär samma växtmönster som potatis, nämligen en växtperiod under sommaren och sedan vila. De saknar rötter under vinterhalvåret. Många arter växer i ett betydligt varmare klimat än vårt, men flera av de som är aktuella för oss kommer från ett klimat av inlandstyp, dvs när det är vinter är det vinter. Där därför inte vana vid att det kan regna och vara plusgrader från oktober till mars

Några få fungerar helt utan problem, men Pia tröttnade på de många förlusterna under vinterhalvåret och utarbetade sin egen metod för övervintringen. 

Hon odlar numera de flesta kobrakallor i gallerkrukor av den typ som används till näckrosor. Krukorna placeras sedan i upphöjda våtbäddar under sommarhalvåret. När bladen framåt hösten börjar vissna lyfts gallerkrukan upp och placeras i växthuset, för att under några veckor få vissna ner och torka i lugn och ro.

Knölarna tas sedan upp ur jorden och inspekteras. Kvarvarande rötter tas bort och eventuell smet som ibland är kvar på undersidan (rester från äldsta delen av knölen), tas bort. Det gäller dock att göra det försiktigt eftersom det ibland, t.ex. hos A. ringens, kan finnas dotterknölar i resterna. Knölen läggs sedan upp och ner tills den är ordentligt torr.

Därefter placeras knölarna i mindre krukor, fyllda med 4–8 mm kross, så det blir luftigt. Krukorna placeras i sin tur i backar som under vintern får stå i det frostfria garaget.

I mars krukas de sedan upp igen med en näringsrik, porös jord. Är knölen väldigt kupig placeras den på snedden i krukan, så att vatten inte kan samlas i gropen. Vårvädret får sedan styra utplanteringen, men någon gång i april brukar gallerkrukorna placeras ut i våtbäddarna.

Pia vill inte få dem att börja växa för tidigt, både för risken med nattfroster och för att hon vill njuta av blomningen lite senare på sommaren.

Arisaemor i Pias trädgård