Rhododendron – så mycket mer än blommor – Sällskapet Trädgårdsamatörerna

Av Conny Assarsson

Publicerad i TA nr 4, 2022. Ladda ned och läs som pdf

Från de första späda bladutspringens färgspel till höstfärger och vinterfägring. Conny Assarsson tycker att rododendronsläktets skönhet är njutbar varje dag – året om! I den här artikeln presenterar han sex favoriter med olika karaktär.

Rhododendron är ett fantastiskt släkte med buskar i alla storlekar och blomning från tidig vår till mitt i sommaren, hos mig ofta en bit in i augusti. Men blomningen på varje enskild buske är bara grädden på moset. Den varar ett par veckor och är sedan över för detta år.

Om vi vidgar vyerna och fokuserar på bladen och samspelet med ljuset, så blir upplevelsen av våra rododendronbuskar så mycket mer. I min trädgård i Rydal utanför Borås njuter jag av dem i stort sett året runt.

De lövfällande azaleorna är nog de som erbjuder den största variationen av bladintryck. Höstfärgerna varar överlag mycket längre än blomningen gör på den enskilda busken. Därtill kommer blomningen med åtföljande fina dofter som en bonus.

Ghentazalea ’Daviesii’ [1] är en favorit under i stort sett hela året. Från de milt gröna, nya årsskotten med rödbruna skiftningar [2], till sommarens blågröna blad [4]. Höstfärgerna är fantastiska när bladen börjar gå över till mer röda nyanser och till slut blir mörkt vinröda. Sedan kommer rimfrosten som får blad och grenar att glittra [5–6]. Och därpå börjar det om igen till våren.

R. mucronulatum ’Crater’s Edge’ är en lågväxt sort som blommar tidigt på bar kvist [7]. Men lika ljuvligt är det som kommer efter. Övergången från de gröna bladen till höstfärgerna är en underbar tid [8–10]. Färgerna är fantastiska men kan variera mellan olika år. Rimfrost och snö är en anledning att vara ute i trädgården under vinterhalvåret, inte minst för synen av de av iskristaller glittrande rododendronbuskarna [11]. Senare får vi njuta när de vackra knopparna sväller [12].

Vi kryper ner i storlek både i höjd och bladstorlek och tittar på R. nakaharae taiwanazalea [13–14]. Den blir inte mer än 15 centimeter hög och breder ut sig som en marktäckare. Blommorna är stora i förhållande till bladen och starkt varmröda, men det är bladen i rimfrost jag vill uppmärksamma. Den blommar bara en kort period men rimfrost och snö kan lysa upp den vid många tillfällen under vinterhalvåret – missa inte det!

Japansk azalea ’Maruschka’ är en nätt, ungefär halvmeterhög buske. Färgspelet är desto mer omfångsrikt, från den ljust gröna nytillväxten [16] via de utvecklade bladens mörkgröna färg till de djupt vinröda nyanserna under vinterhalvåret [17]. Rimfrosten förgyller tillvaron för oss rododendrondyrkare både om hösten och vårvintern [15]. Utöver allt detta så blommar ’Maruschka’ i intensivt karminrött. Mer kan man inte begära!

Mjukludna blad som berör

För många år sedan köpte jag en yakushimanumrododendron ’Berg’s Queen Bee’ från Glendoick i Skottland. Jag har sedan sticklingsförökat den och har nu tre exemplar planterade i olika ljusförhållanden i trädgården. En av bilderna visar den mjukludna nytillväxten [18]. Intrycket skiftar med ljuset och jag lovar att bladen är värda att uppmärksamma vid många olika tillfällen under dygnet och året. Blomningen i maj är som grädde på moset [19].

R. recurvoides liten borstrododendron blommar sällan och med få blommor hos mig. Men vad gör det när bladen är så vackra och kontrastrika med en mörkgrön ovansida och en av indument kanelfärgad undersida? Därtill kommer nytillväxten med alla sina fokusmöjligheter för ögat och kameran [20].

Till sist en mer storbladig sort, nämligen yakushimanumrododendron ’Teddy Bear’, ett bra namn med tanke på de ludna bladen. Den får rosa knoppar som slår ut i vitt någon gång i maj–juni. Efter blomningen kommer nytillväxten som är mjuk som en nallebjörn [24]. De nya bladens undersida är täckta av indument och ovansidan av toment. Det fungerar som solskydd för de späda bladen och är vackert i kontrast mot de äldre, blankt mörkgröna bladen. Ovansidans tomentum försvinner efterhand. Undersidans indument får en mörk kanelfärg och fungerar som isolering mot vinterkyla och hindrar uttorkning [21].

När vintern kommer rullar bladen ihop sig som skydd mot kyla och uttorkning [22]. Blir det mycket snö – ta då kvasten och sopa av den, annars kan grenarna knäckas, och det vore väl synd?