Av Birgitta Carlberg

Publicerad i TA nr 2, 2014.   Ladda ned och läs som pdf

Birgitta berättar om hur hennes skuggrabatt vuxit fram och vad den innehål­ ler. Trädgården, som har en lätt sandjord, ligger i Tings­rydstrakten, zon 2–3.

Min skuggrabatt är inte planerad. Jag har inte gjort ritningar i förväg och placerat ut växter som ska passa ihop, utan det är en rabatt som mer eller mindre skapat sig själv, som talat och talar om för mig vad som passar där och vad som inte passar in. För den nedersta, den syd- ligaste delen av min trädgård ligger verkligen i skugga hela dagarna utom en kort tid på året, alldeles innan lövsprickningen kommit igång för fullt.

Söder om mig, på granntomten, finns alltså en ganska tät och slyig lövskogsdunge med aspar, björkar, ekar, askar, bokar, lönnar och lite till. Nästan ett helt arboretum med lövträd. När
jag flyttade hit för snart 20 år sedan fanns det ett misslyckat försök till gräsmatta längst ned i skuggan mot tomtgränsen. Och det hade tyd- ligen varit mycket diskussioner mellan de som äger marken söder om mig och mina företrädare som absolut ville ha en fin gräsmatta ända ned till tomtgränsen, något som alltså inte fung- erade i skuggan av dungen.

Men en markägare bestämmer det mesta själv över sin mark och vad som ska växa där och jag visste att jag inte hade rätt att bestämma om träden på grannens tomt skulle finnas eller inte. Och dessutom, i mina ögon så är lövdungen jättefin, med ett rikt fågelliv och mycket na- turkänsla alldeles inpå knuten, så jag tycker om den. Men det jag också såg var att det här inte var platsen för en gräsmatta. Och min trädgårdsfilosofi går ut på att låta trädgårdens natur bestämma så långt det är möjligt. Att inte göra mer våld än nödvändigt på de naturliga förutsättningarna utan att försöka anpassa mina planer efter vad som kan växa i den miljö som finns. Skugga, sol, fukt, torka, jordtyp avgör vad man kan odla och hur. Det är ju en del av utmaningen! Så om träden ska vara kvar så måste jag anpassa min trädgård efter det.

Till saken hör att också på min sida tomtgränsen fanns det redan då träd och buskar! Ett stort flerstammigt gullregn Laburnum sp. och en fristående ligusterbuske Ligustrum sp. Och i början av 90-talet när jag flyttade hit hade man börjat tala mer och mer om woodland och lund- miljö, det började komma böcker och artiklar, så efter ett par års funderande så bestämde jag mig för att det var det jag ville ha på platsen. Det enda jag hade gjort innan var att använda den hopplösa gräsmattebiten till en kombinerad trädgårdskompost och rishög.

Så jag startade med att täcka högen med jord, plantera lite marktäckare och starta mitt eget lilla miniwoodland. Testade mig fram. Det som trivdes skulle sprida sig. Andra växter skulle snabbt låta mig veta att de inte gillade miljön. Fick tag på rosablommande och vanlig rosen- plister Lamium maculatum, praktgulplister Lamium galeobdolon[7], myskmadra Galium odoratum, purpurfärgad vintergröna Vinca minor ’Atropurpurea’ [5]. Hasselört Asarum europaeum och en häxört Circaea sp. satte jag också dit så småningom. Alla plantor utom möjligen häxörten växte och spred sig och bildade ett va- rierat och fint golv i planteringen.

Plister har jag haft lite tveksamheter inför ibland. Både rosenplister och gulplister sprider sig kopiöst, och konkurrerar ibland ut andra växter som jag också vill ha. Men inom några
år blev det ändå en bra balans mellan de olika marktäckarna även om det inte alltid blev som jag tänkt mig. Som inramning i framkanten planterade jag ett antal funkior Hosta sp. av olika slag. Inom några få år så hade de hamnat ganska långt inne i rabatten. Rosenplistern
ville ut, tyckte att det var skugga nog en bra bit längre ut i den gräsmatta som fanns kvar
än vad jag hade räknat med. Och jag hade inte kantrensat, bara klippt efter kanten med gräsklipparen. Så vartefter rosenplistern spred sig så klippte jag längre och längre ut och rabatten växte i omfång. Jag hade också redan innan planerna blev förverkligade kompletterat de befintliga buskarna med en fläder Sambucus nigra. En alldeles van- lig vild fläder. Den började som ett litet skott som jag av sentimentala skäl tagit med mig från en ödetomt i min barndoms hemtrakter i södra Uppland. Känns kanske fånigt att importera fläder från Uppland till Sydsverige, men som sagt, sentimentala skäl handlade det om. Skot- tet var kanske 20 cm högt. Första sommaren hade jag ”hjälp” av min bror med gräsklippning. Flädern jämnades med marken. Den tog sig igen. Nästa år hade jag samma hjälp. Satte upp pinnar och sa till. Flädern jämnades med mar- ken…. ”det går ju inte att hålla rätt på allt jox du har i den här röran…” Nästa år satte jag upp stora grova pinnar och sa till på skarpen. Den klarade sig. Året efter hade förvandlingen till skuggrabatt börjat så det klipptes inte längre nå- got gräs där! Flädern är i dag en stor buske som säkert är 6–7 meter hög och verkligen är i behov av ans, men många av grenarna är så tjocka att det är jättejobbigt att ta av dem ens med en rejäl såg! Det är inte lätt att ta kål på en fläder!

Men den verkliga höjdpunkten är gullregnet. I trädform, uppskattningsvis 11–12 m högt och med säkert 10–12 stammar som utgår från en punkt en dryg meter upp på huvudstammen. Det har en tendens att bara blomma ordentligt vartannat år, men då blommar det otroligt. Även mellanåren är det blom men inte lika över- dådigt. Och det är faktiskt vackert även när det blommat ut, blomställningarna blir gulgröna hängen resten av året också, ända tills nästa års eventuella blomning. Gullregnet bildar ett fantastiskt tak över rabatten!

Sedan har jag planterat in sådant som jag tror ska trivas. Jag har inte fyllt på med vare sig jord eller gödsel, inget fjäsk. Det som trivs klarar sig ändå. Det som inte trivs flyttar jag till andra ställen i trädgården. Och jag har fyllt på med växter. Bytt till mig, flyttat från andra delar av min trädgård, köpt på plantmarknader, fått. Och ibland glömt vad jag planterat och fått fina överraskningar. Som kobrakallan Arisaema sp. som bara fanns där tills jag kom på att den fick jag ju vid ett växtbyte någon gång för länge se- dan! Den ungerska tandroten Cardamine glan- duligera kommer från en plantmarknad som Södra Smålands Trädgårdsamatörer haft och tack vare en ordentlig etikett vet jag också att det är Owe Jaktlund som dragit upp den.

Först ut på våren, det som dominerar just när detta skrivs, i den varma marsmånaden 2014, är en massa snödroppar. Som bara blir fler och fler. Både vanlig snödroppe Galanthus nivalis [8] och turkisk snödroppe G. elwesii. Krokus, framför allt snökrokus Crocus tommasinianus och en hel del vårstjärna Scilla forbesii har också sin tid där när det fortfarande når fram lite sol. En hel del sippor finns det. Vanliga vitsippor fanns redan från början. Inte så konstigt eftersom hela lövdungen utanför tomtgränsen är vit som snö när den tiden kommer. Så jag drog slutsatsen att även andra Anemone-arter borde fungera. Gul- sippa Anemone ranunculoides, både vanlig och dubbel lyckades jag få tag på på växtmarknader [2]. Svavelsippan A. × lipsiensis [2] hade jag med mig från radhustäppan i Stockolmsförorten där jag bodde tidigare. Fick den av en god vän som hade fått den i arv från sin far som i sin tur troligen fått den av sin bror som var känd bo- tanikprofessor. Jag har haft den i nästan 30 år, och när jag fick den var den inte alls så omtalad som den är idag. Den är jag rädd om! Den trivs, men sprider sig inte så bra i trängseln som jag skulle vilja. Det fungerar ändå. När givarens svavelsippa går ut, vilket har hänt, så har jag rhizomer att dela med mig av. Och skulle mina gå ut så vet jag var jag kan få nya rhizomer med samma ursprung.

Sippruta Anemonella thalictroides fungerar också bra. Hobben blir större och större för varje år. Det som verkligen trivs är nunneörter Corydalis sp. Den jag har mest av är av allt att döma stor nunneört C. solida. Planterade in en enda, ursprungligen från en stor f.d. herrgårdspark i Blekinge, och den har spridit sig över snart sagt hela min trädgård, i alla fall i de lite mer skuggiga delarna. Det gör inget. Den blommar frodigt en begränsad tid, just när humlorna börjar få igång sina samhällen. Och humlorna älskar den. När dess tid är över drar den sig diskret tillbaka, vissnar ner och sedan märker man den inte förrän nästa vår. Några andra nunneörter har jag också. Den blå nunne- örten [7] som jag inte vet säkert vilken art det är och en lite större rosalila som jag inte heller vet vad den heter. Bortslarvad namnlapp för länge

sedan. En ”fådd” växt är också den rödblom- mande ormroten, kanske blodormrot Bistorta amplexicaulis som jag för många år sedan fick av en trädgårdsvän som på den tiden bodde i
en fantastisk trädgård på Österlen. Ett trevligt minne av det besöket. Flyttade inom egna träd- gården är de olika arter av lungört, både fläck- lungört Pulmonaria officinalis och en del andra arter som röd lungört P. rubra och smalbladig lungört P. angustifolia som jag planterat in och som sprider sig så där lite lagom i plistermattan. Några fritillarior fungerar så där. Blek klocklilja Fritillaria pallidiflora och kungsängslilja F. me- leagris [6] finns det. Narcisser Narcissus poeticus, gamla trevliga ’Recurvus’, har jag några också. Har försökt med sköldbräcka Darmera peltatamen den verkar inte gilla läget. Det blir blad, men inga blommor. Eftersom det som finns i grunden är en rätt lätt sandjord så misstänker jag att den inte får den fukt som den skulle vilja ha för att blomma. Det som däremot trivs och som gränsar till att vara ett problem är brun- näva Geranium phaeum [7]. Både den vanliga och sorten ’Samobor’ med vackert tecknade blad. Den tillhör också de växter som spritt sig över i stort sett hela min trädgård och speciellt just i skuggrabatten. Krolliljor Lilium martagon har smugit sig in. Jag har dem i en annan rabatt i närheten, och de har lyckats sprida sig spon- tant! Hoppas den förökningen fortsätter. Lilje- konvaljer Convallaria majalis har också visat att de trivs genom att komma in av sig själva. Jag har kompletterat med rosa och med strimbladig [4] liljekonvalj. Några mindre buskar har jag kompletterat med, tibast Daphne mezereum till exempel.

Väldigt dominerande är strutbräken Matteuc- cia struthiopteris som jag hade på andra platser i trädgården redan från början, men som jag flyt- tat in som avgränsning mot grannens dunge. De sprider sig väl mycket, men är inte så svåra att rensa bort när det behövs. Vackra året om. På våren när de vackert formade skotten kommer fram. På sommaren med sin grönska. På hös- ten när de märkliga sporbärande bladen bildar kontrast mot grönskan och på vintern när bara de sporbärande bladen [9] finns kvar och syns som mörka silhuetter mot snön. I bakre kanten finns också jätterams Polygonatum × hybridum, vit nysrot Veratrum album, fjädersilverax Actaea cimicifuga och en rätt misslyckad flikrabarber Rheum palmatum. Nysroten har det svårt, den blir attackerad varje sommar av lundsnäckan som tyvärr är rätt vanlig i min trädgård. Den enda snäcka som äter så pass mycket av växterna att det kan bli problem. De har för vana att äta av stjälkarna en bit upp så att blomställningen hänger rakt ner och dinglar. Vidare så finns det sockblomma Epimedium och treblad Trillium [3], både en mörkrödblommig och en vit.

Förra sommaren flyttade jag ut en del saker som klängde mot min reveterade husfasad.
Det kändes inte helt OK med klängväxter mot putsen, så en alpklematis Clematis alpina och en japansk klätterros Rosa multiflora planterade jag intill stammarna på ligustern och flädern. Går det så går det! Det kommer att visa sig i sommar men jag har inte mycket hopp. Fungerar det inte så tänker jag skaffa några liknande klätterväx- ter på annat sätt. Funderar bland annat på fler skugghärdiga rosor.

Det finns många planer och önskningar. Och jag har redan börjat pricka in växtmarknader och plantbytesträffar i sommar för att hitta fler godbitar som kan klara miljön i min röriga och redan nu ganska överfyllda skuggrabatt. För det mesta i den, har jag precis som i resten av min trädgård, fått som gåvor av trädgårdsvänner, på växtmarknader och vid plantbytesträffar i olika sammanhang och många av mina växter har en historia. Jag har inte världens mest ordningsamma trädgård men den har mycket att berätta.

 

 

 

page2image2524479616

Gulsippor och svavelsippor.

page2image2524481280

Treblad, sockblomma och strutbräken.

page2image2524482816

Strimbladig liljekonvalj.