Surjordsbäddar, dvs. odlingspartier med torvbaserad jord och ett lågt pH (4,5–6) har varit populära under rätt lång tid. Även om odlingsmetoden ursprungligen var avsedd för i första hand ljungväxter och andra växter som anpassat sig för att växa i den näringsfattiga torven har det visat sig att nästan alla växter trivs här.
Jag har sett rekommendationer från rododendronodlare i Danmark att det enda tänkbara mediet för att lyckas med rododendron är ren torv utan några som helst inblandningar. Men det fungerar ganska dåligt i kallare klimat eftersom frusen torv tinar väldigt långsamt. Efter en kall vinter kan det kännas som en mindre evighet innan den frusna torven har tinat. Skiner sedan vårsolen på de städsegröna växterna är risken för torkskador stor så länge rötterna är frusna.

Ett botemedel är att blanda grus i torven och ju kallare klimat man odlar i, desto mer grus behövs det. I zon 6 rekommenderas det t.ex. att odla rododendron i rent grus. Egentligen växer en hel del rododendron i naturen tillsammans med växter som vi utan att tveka placerar direkt i stenpartiet utan att reflektera över att förstås även rododendronen borde fungera där. Peter Korn har t.ex. mer och mer övergått till att odla surjordväxterna i rent grus.

Allmänt bör man använda så grovfibrig torv som möjligt och helst en ljus och alltså så lite nedbruten som möjligt. Att få tag på bra torv och torvblock kan vara knepigt, kontakta din kretsstyrelse, någon erfaren odlare i närheten, eller fråga på vårt forum för att få råd om lokala inköpskällor. När det gäller sand eller grus ska det vara en ganska grov kvalitet (inte sandlådesand) eller fint stenkross (t.ex. 2–5 mm).
Det är svårt att ge några detaljerade råd om jordblandningar eftersom förutsättningarna varierar så mycket. Om man vill koncentrera sig på rododendron och andra ljungväxter kan man sikta på 50–70 % ogödslad torv och resten fördelat på bark, barkmull, skogsavfall (barr, grenbitar, kottar m.m.), kompost (helst på ek- eller boklöv) och grus. Allt förstås beroende på vad man har tillgängligt och kan få tag på. Jag är inte någon utpräglad rododendronodlare och föredrar att ha en lite mer näringsrik jordblandning. Med det menar jag ungefär lika delar torv, brunnen torvbaserad hästgödsel (eller gammal kompost) och grus.

Mer torv ju längre söderut man bor och om man i första hand odlar de extremare torvväxterna. Mer hästgödsel för näringskrävande växter och mer grus för kallare klimat. Helt utan grus tycker jag inte att man ska vara, för det är en klar fördel både för dräneringen och för att jorden ska tina så snabbt som möjligt när våren närmar sig.

Att förklara hur man bygger själva partiet skulle bara det bli en stor artikel och är förstås väldigt beroende på de naturliga förutsättningarna. Jag ska försöka begränsa mig till några riktlinjer.
Det viktiga är att utgå från trädgårdens naturliga förutsättningar. Råkar man ha trädgården i blåbärsskog kan det gå bra att plantera rakt upp och ner i befintlig jord. Har man däremot en kompakt lerjord är nog det enda alternativet att göra upphöjda bäddar ovanpå lerjorden.

Ett bra riktvärde på ett önskat jorddjup är 30–40 cm. Vill man ha större höjdskillnader än så bygger man lämpligen upp dem med sand/grus och placerar ut trampstenar på sandbädden, helst inte löst ovanpå odlingsjorden. Eftersom det är bra att ha så porös jordblandning som möjligt bör man undvika att gå på planteringsytorna. Det gäller därför att placera gångar och trampstenar så att besökare inte tvekar om var de ska kliva, samtidigt som man själv ska komma åt att rensa och sköta planteringen utan att kliva på odlingsjorden.

Det finns inget krav på att partierna ska ha någon kant, men ofta är det praktiskt att ha det. Det vanligaste är att använda torvblock och/eller sten och trädstammar. Allt efter eget tycke och smak. Att enbart använda torvblock är enkelt, men kan ge lite enformigt resultat. Blanda gärna med sten, vilket förstås kräver mer av dig som konstruktör, men kan ge fantastiskt fint resultat. Jag rekommenderar flitiga trädgårdsbesök för att få idéer och komma underfund om hur man själv vill ha det.

Själv har jag en lätt sandjord som skulle vara perfekt för att bara blanda i lite torv och sedan plantera. Tyvärr har jag ett mycket litet jorddjup och stora träd, vilket betyder en nästan kompakt rotmatta bara några centimeter under markytan. Jag har därför så gott som uteslutande satsat på upphöjda bäddar. Beroende på mängderna rotogräs, vitsippor, liljekonvalj, kvickrot m.m. har jag olika lösningar. Det mest radikala är förstås våtbäddar, vilket jag beskrivit i TA 3:2011. På andra ställen har jag markduk under partiet och där jag inte haft problem med rotogräs eller planterat större buskar eller träd har jag anlagt partiet direkt ovanpå befintlig jord. Där jag har lösningar utan någon sorts duk under hoppas jag att mina växter ska hinna etablera sig innan trädrötterna invaderar området. Hittills har det fungerat bra, men framtiden får visa hur det går i det långa loppet.

Bild [2] visar några partier under uppbyggnad i min trädgård. På bild [3] ser vi Gerben Tjeerdsma såga till torvblock i Göteborgs botaniska trädgård. Det är viktigt att blocken fogas ihop tätt eftersom de torkar ut onödigt fort om det kan blåsa genom glipor mellan blocken. På den här bilden syns det också att han placerar blocken på en bädd av sand och att de får luta en aning in mot partiet. Det bästa sättet att få en tät och bra torvmur är att bygga den med torra block som sedan får ligga över vintersäsongen. De brukar då framåt våren ha svällt en aning medan de sugit åt sig vatten och tätat eventuella springor. Vill man ha högre murar går det bra att trava blocken på varandra. Upp till tre varv (ca 75 cm) brukar inte vara något problem, se bild [4] där det också syns att kanterna på blocken rundats av för att få ett trevligare utseende. Det går att göra murar som är upp till 6 varv höga, men då lever man lite farligt och bör öka på lutningen och fästa ihop blocken genom att sticka bambukäppar lite kors och tvärs genom blocken. Det kan man förresten behöva även vid lägre murar. Använd en gammal såg eller mineralullskniv för att forma blocken.

Alternativet är att använda genomfuktade block – vilket förstås är ett måste om man vill plantera i dem redan under byggnadsfasen. Det behövs inte så mycket skötsel, men låt inte torvblocken torka ut helt inan du börjar vattna.

Växter för surjordspartiet

Ericaceae

Ljungväxterna är nog de första man tänker på när det gäller växter för surjordspartiet och familjen är så stor att man gott kan anlägga ett omväxlande parti utan att blanda in någon annan familj. Av ca 125 släkten, med bortåt 4 000 arter, har jag plockat ut drygt 20 släkten som jag haft närmare kontakt med.
Av dessa tänkte jag direkt rensa bort några. Först Rhododendron [7], som i och för sig är självklara i torvpartiet men släktet är så stort att det bör få en egen artikel. Hoppas bara att någon kunnig odlare är villig att skriva den. Sedan ljungsläktena Calluna, Erica och Daboecia som också bör få egna artiklar.

admin

About admin