HISTORIK
1983 Dokumentation av egna frösådder påbörjades
1994 Sådderna dokumenterades med hjälp av en persondator (PC)
1999 Sådderna sammanfattade i en databas – Optimal Frösådd
2000 Databasen omarbetades till – Resultat och Tips
2007 Resultat och Tips omarbetad med tilläggen ”Val av såmetod” och
”Såråd”
2008 Slutredigerad version av Resultat och Tips
2009 Behov av ny såmotod för högalpiner framkommit
FÖRORD
Redovisade resultat har nästan uteslutande erhållits med fröer beställda från frölistor, som distribuerats av amatörodlarföreningar och kommersiella fröfirmor. I stor utsträckning har utnyttjats vildinsamlade fröer samt fröer, vars identitet kontrollerats av frödonatorerna. Trots detta kan jag ej garantera att samtliga arter varit korrekt namnsatta. Om någon skulle upptäcka felaktiga eller tveksamma såresultat, så är jag tacksam att få besked om detta via E-post.
Fröerna har i allmänhet levererats under senvintern ibland redan vid årsskiftet. Detta innebär att några månader upp till ett halvår förflutit, sedan fröerna skördades. Endast undantagsvis redovisas såresultat med färskare frön.
I detta dokument har frönas ålder ej angetts, om de såtts inom några månader efter det att de erhållits. De har betraktats som ”färska”. Frönas ålder är angiven till 1 år om de såtts först 1 år senare. Till denna tid borde egentligen läggas tiden mellan insamling och leverans dvs ytterligare ca 0,5 år.
Huvudparten av frösådderna har utförts av författaren. I övrigt har såresultat erhållits av:
ERK Göran Eriksson
KEL Karl-Erik Lidberg
TS Tomas Svensson
JH Joakim Hammenstig
HLK Hannelotte Kindlund
GBW Gunne Bert Wedell
Dessa personer identifieras lätt genom hänvisningar av typen TS vilket skall tolkas som såresultat lämnade av Tomas Svensson.
VAD MENAS MED OPTIMAL FRÖSÅDD
Min egen definition på begreppet ”Optimal Frösådd” är helt enkelt valet av en såmetod, som ger ett tillräckligt bra groningsresultat med minsta möjliga arbetsinsats.
Alla sorters frön lämpar sig inte för sådd med en och samma metod. Detta innebär, att man bör inrikta sig på två eller flera metoder för att uppnå optimala resultat.
VAL AV SÅMETOD
1 SÅDD I PAPPER – KORT METODBESKRIVNING
Metoden innebär, att man sår fröna ovanpå ett väl fuktat våtstarkt papper. Denna typ av papper förekommer i olika former för hushållsändamål. Först noterar man med en fuktbeständig penna (t ex Pilot) såddens namn på papperets undersida (blivande utsida), varefter papperet viks i tre delar. Papperet läggs därefter på en tallrik och fuktas väl, man låter sedan överflödigt vatten rinna av viker därefter upp papperet och sår fröna på papperets mellersta fält. Papperets båda yttre fält viks in över frösådden, man viker därefter in de båda kortändarna, så att fröna inte kan rinna ut. Det färdiga paketet blir ca 7 x 15 cm.
Några trädgårdsamatörer har nämnt, att de sår sina varmgroende frön inuti fuktade kaffefilter.
Åtminstone upp till tio frösådder kan travas i en packe, vilken sedan läggs in i hushållspåse av tunn past (ca 1 lit volym), som sedan tillslutes. Påsen får inte vara av fryskvalitet, eftersom dessa är för täta.
Det fuktade våtstarka papperet har en begränsad livslängd, varför det vid långvariga frösådder kanske behöver bytas ut. Under det gångna året har jag utnyttjat Grumme Allduk. Den största fördelen är, att varje duk lätt kan delas i två dubbla såpapper. Reklamen anger, att pappret inte luddar, vilket i stort sett stämmer med mina erfarenheter. En nackdel är dess begränsade livslängd, varför det nog behöver bytas ut efter sex månader.
2 BEHANDLING MED GIBBERILIN GA-3
Förbehandling av fröna med Gibberilin GA-3 är en metodik, som endast är aktuell
för ett relativt begränsat antal frösådder. Även om metoden i dessa fall ger mycket goda resultat, så kan den genomsnittlige amatören oftast klara sig med andra såmetoder. Av dessa skäl ges här ingen beskrivning av metoden. Intresserade hänvisas till Internet eller den beskrivning, som erhålles i samband med köp av GA-3.
4 VARMSÅDD
Varmsådd rekommenderas för alla varmgroende frön.
Varmgroende frön gror ofta inom loppet av några dagar, när rätt groningstemperatur, vanligen 15 – 20 O C, föreligger. Vid sådd i kruka utomhus inträffar detta under senvåren eller försommaren. Vid sådd inomhus i uppvärmt utrymme råder rätt groningstemperatur under hela året.
Sådd av varmgroende frön bör inte ske tidigare, än att man kan ge de grodda plantorna bästa möjliga chans att överleva. Detta innebär lämplig temperatur och tillräckligt starkt ljus (ev med konstljus).
Det finns ytterligare en aspekt på valet av tidpunkt för sådd av varmgroende frön. Dessa behöver nämligen tillräckligt lång torktid för att häva den groningshämning, som finns inbyggd i färska frön. Har inte fröna torkat färdigt innan de sås, så dör fröna oavsett de sås kallt eller varmt. En tidig sådd av de frön, som man just erhållit, kan därför vara förödande. Följande två exempel visar detta:
Exempel 1. Phacelia sericea
- 0 – 10% grobarhet vid sådd mitten av mars (nyss erhållna frön)
- 70% grobarhet vid sådd mitten av oktober (nästan 1 år gamla frön)
Det första resultatet förklarar varför jag tidigare alltid fått uruselt utbyte vid tidiga utomhussådder av denna art.
Exempel 2. Draba sp ex Altai
- 25% grobarhet vid sådd mitten av februari
- 87% grobarhet vid sådd slutet mars (1,5 mån längre torktid)
Med anledning av ovan nämnda resultat är målsättningen att i fortsättningen ange såtidpunkten för ”färska frön” vid sådder i värme.
Den erforderliga torkperioden är olika för olika arter/släkten och tyvärr oftast dåligt dokumenterad. Det är därför alltid säkrare att så varmgroende frön sent (april – maj) än tidigt (jan – mars). Tidigare filosofi att så alla erhållna frön tidigt i kruka ute har nog tyvärr spolierat många sådder.
Ett problem är naturligtvis att få fram information om vilka arter, som är varmgroende.
Detta är ett av syftena med denna databas. För sådd av varmgroende frön finns flera etablerade såmetoder.
4.1 I papper inomhus (P20)
Här inkluderas alla såutrymmen där normal rumstemperatur råder
Metoden har i denna databas utnyttjats för att undersöka vilka arter, som kan sås varmt, när groningen startar och när den är avslutad samt för att få ett mått på frönas grobarhet.
Metoden kan även utnyttjas för att producera fröplantor. Man bör dock inte okritiskt använda den till all varmsådd, metoden har nämligen både fördelar och nackdelar. Den viktigaste fördelen är nog att fröna hålls effektivt fuktade, och att de därför gror snabbare och effektivare än vid sådd i kruka.
Metoden lämpar sig utmärkt vid sådd av stora frön och framför allt platta frön (t ex Yuccaarter). Den senare typen av frön torkar nämligen lätt ut vid sådd i kruka ute. Metoden är även lämpad för frön med hårda täta skal. Dessa behöver ofta håltagas eller slipas före sådd. Man kan lätt plocka ut de frön som inte grott, och upprepa behandlingen.
Frön, som är sådda i papper, ligger praktiskt taget i mörker. Metoden lämpar sig därför inte för frön, som behöver ljus för att gro. Däremot är metoden utmärkt för frön, där groningen blockeras av ljus (t ex vissa arter av Cyclamen).
Metoden lämpar sig dåligt för sådd av mycket små frön. Vid omskolning (plantering i kruka) av de grodda fröna behövs i dessa fall både förstoringsglas och pincett. Dessutom är de små fröplantorna mycket känsliga för uttorkning, innan de hunnit rota sig ordentligt. Jag brukar själv täcka omskolade frön med plastfolie under några dagar.
En annan nackdel med metoden är, att rötterna hos varmgrodda frön växer snabbt. Man måste därför se till att skola om grodda frön i tid.
4.2 I minidrivhus inomhus (DH20)
Här inkluderas alla såutrymmen där normal rumstemperatur råder
Sedan några år tillbaka finns i marknaden små minidrivhus, som är försedda med vattenbehållare och kapillärmatta. Ovanpå mattan placerar man tillhörande plastkrukor, som man fyllt med jord, såjord eller annat såsubstrat. Ovanpå det hela lägger man ett sedan ett plastlock, vilket tillgodoser att en jämn fuktighet bibehålles hos frösådden.
Drivhuset placeras inomhus i ett relativt ljust läge av rummet men aldrig i direkt sol. Själv använder jag minidrivhus i en sommarstuga, vilket innebär att sådden ibland måste lämnas utan tillsyn i en till två veckor.
Den största fördelen med minidrivhuset är nog, att det kräver ett minimum av skötsel. När fröna grott, ser de själva till att rota sig i krukornas odlingssubstrat. Med hjälp av kapillärmattan hålls fuktigheten på en lagom nivå. Tenderar det att bli för fuktigt, är det bara att lyfta på locket en stund och vädra.
En upptäckt, som jag gjorde ganska tidigt med minidrivhuset, var att flera Campanulaarter visade sig gro utmärkt i detta, vilket de ej gjort vid tidigare papperssådder inomhus. Anledningen var helt enkelt, att de behövde ljus för att gro.
En erfarenhet är, att det inte behövs särskilt mycket ljus för detta.
4.3 I kruka vid rumstemperatur (K20)
Med kruka jämställs i detta sammanhang alla typer av sålådor, såbrätten mm. Det som karakteriserar metoden är, att fröna sås ovanpå det såsubstrat, som kärlet är fyllt med. Redovisade sådder har antingen utförts inomhus vid normal rumstemperatur eller i andra utrymmen, där undervärme vid behov sett till, att sådden har rätt temperatur.
Inomhus utsätts sådderna för en betydligt lägre ljusintensitet än vid sådd i kruka utomhus. För att säkerställa att ljusgroende fröer gror effektivt har därför Tomas Svenson, Göran Eriksson och Hannelotte Kindlund utnyttjat konstbelysning vid sina sådder. Dessa betecknas K20L.
Tomas har även genomfört ett antal intressanta parallella sådder för att klarlägga om vissa arter är mörkergroende (K20M = täckta krukor) eller ljusgroende (K20L = ej täckta, belysta krukor). Hans metod K20M kan därmed jämställas med P20 där ju fröna också ligger i mörker.
Ett problem vid sådd i kruka inomhus är risken för uttorkning. För att minska denna risk har Tomas vid sina sådder haft krukorna inneslutna i en plastpåse. Hannelottes lösning är en fuktighetshållande kapillärmatta under sålådorna. Dessutom sprejar hon fröerna regelbundet fram till groning. När huvudparten grott minskar hon dock på fuktigheten.
4.4 I papper eller kruka inomhus vid förhöjd temperatur
I några fall, främst kaktéer, har det visat sig att sådd vid högre temperatur, vanligen
30O C, kan ge bättre resultat än vid normal inomhustemperatur. Sådderna har i dessa fall placerats ovanpå en värmeplatta, vars temperatur kan regleras.
Metoden har provats för såväl pappers- som kruksådder. Vid sådd i kruka rekommenderas att krukan täcks med en plastfolie för att upprätthålla hög fuktighet.
4.5 Jämförelse mellan sådd i papper och i kruka
Av stort värde är bland annat de sådder, som Göran Eriksson gjort i kruka inomhus. Flera av de arter, som han sått med denna metod, har nämligen tidigare såtts i papper inomhus (P20). Detta ger flera möjligheter att jämföra groningstiden vid de två såmetoderna. Som exempel kan nämnas:
- Meconopsis grandis gror efter 7-9 dagar med metod (P20) och 12-26 dagar med metod (K20)
- Arisaema flavum gror efter 7-13 dagar med metod (P20) och 22-42 dagar
med metod (K20).
Denna skillnad i groningstid bör man ha i åtanke, när man skall överföra erfarenheterna från sådder i papper inomhus (P20) till sådd i kruka. Den senare metoden kan tydligen kräva 2-3 gånger så lång tid till groning som motsvarande sådd i papper.
5 KALLSÅDD
Kallsådd rekommenderas för kallgroende frön samt för sådana frön, som kräver köldbehandling (stratifiering) innan de kan gro i värme.
Dessa typer av frön har anpassat sig till en vanligen flera månader lång vinter. Ett skyddande snötäcke ser ofta till, att fröna inte utsätts för lägre temperatur än några minusgrader. För att fröna skall gro, måste de först ha genomgått en tillräckligt lång kallperiod. När detta villkor efter en eller flera kallperioder (vintrar) är uppfyllt, gror fröna så snart temperaturen stigit till rätt nivå.
En grupp av frön kallas kallgroende. Dessa anses vanligen gro vid en temperatur av några plusgrader. Detta inträffar i verkligheten, då vintern övergår i vår. Vissa frön kan vara både kall- och varmgroende.
En annan grupp är varmgroende efter köldstratifiering. Som namnet anger, gror ej heller dessa frön, förrän de utsatts för en tillräckligt lång kallperiod. De gror dock först, sedan temperaturen stigit till ca 15O C eller mer. Denna grupp gror självfallet inte, om de sås vid rumstemperatur.
5.1 I papper i kylskåp (P5)
Här inkluderas alla andra tempererade utrymmen där en temperatur av cirka
5O C upprätthålles
Kylskåpet erbjuder en tillfredsställande möjlighet, att hålla frösådden vid en temperatur, som någorlunda väl efterliknar ovan nämnda kallperiod.
Kallgroende frön gror vid den temperatur på ca 5O C, som normalt förekommer i kylskåp. Papperssådder i kylskåp (P5) med denna typ av frön måste därför kontrolleras då och då tills alla fröna grott, vilket normalt kan ta några månader i anspråk. För vissa släkten såsom Penstemon får man räkna med betydligt längre tid. Man måste se till att skola om grodda frön i tid, även om rötterna hos kallgrodda frön växer relativt långsamt.
Frön, som är varmgroende efter köldstratifiering (P5/P20), skall i princip inte gro förrän de placerats i rumsvärme. Man bör nog ändå kontrollera, att de inte gror i kylskåpet. Den erforderliga tiden för köldstratifiering varierar vanligen mellan två och tre månader.
Sådd i papper är en lämplig metod, då sådden skall alternera mellan kylskåpets ca 5O C och rumsvärme.
5.2 I papper ute (PUT) eller i växthus (inglasad balkong) (PVH)
Metoden avviker från den föregående genom att sådden placeras utomhus, i växthus eller på en (inglasad) balkong. Detta innebär att sådden under vintern utsätts för en vanligen lägre temperatur än i kylskåp och under våren för en skiftande (oscillerande) temperatur mellan dag och natt. Båda avvikelserna från kylskåpsmiljön har i flera fall visat sig ha en positiv inverkan på såresultatet. Detta redovisas i Resultat och Tips. Vid långvariga perioder med stark kyla har jag själv vid flera tillfällen tagit in sådden i rumsvärme för att låta den tina upp.
5.3 I kruka ute (KU) eller i växthus (inglasad balkong) (KVH)
Någon anledning att beskriva sådd i kruka ute närmare föreligger knappast. Min erfarenhet av metoden är, att den ofta ger sämre resultat än sådd i papper eller minidrivhus. Anledningen är nog ofta, att frösådden tillåtits torka ut. Denna risk kan avsevärt minskas, om krukorna fylls helt med såsubstrat, och att de ställs på en fukthållande sandbädd (blötbädd) eller på en kapillärmatta ansluten till en vattenbehållare.
En risk vid sådd i kruka ute är, att sådden utsätts för kraftiga slagregn. Denna risk elimineras, om sådden placeras i kallbänk, växthus eller inglasad balkong. Speciellt det senare alternativet har den väsentliga fördelen, att sådden är så lätt tillgänglig för inspektion. I alla tre fallen måste man dock se till att ventilationen är tillräcklig om man skall efterlikna utomhussådd.
Tidig sådd i kruka ute är naturligtvis den metod, som bäst imiterar vinterförhållanden. Metoden kommer kanske bäst till sin rätt vid sådd av frön, som är varmgroende efter köldstratifiering. Täcker man fröna med snö, så gror de vid rätt temperatur när snön väl smält. Däremot är metoden sämre för frön, som behöver två eller fler kallperioder för att ge tillfredställande groningsresultat. Att sköta en sådan frösådd under mer än ett år utan att fröna torkar och dör, kräver onekligen en viss arbetinsats.
Tyvärr så har det etablerats en övertro på, att man skall så alla erhållna fröer tidigt och utsätta dem för så kallad köldstratifiering. Enligt min uppfattning finns det ingen anledning, att så varmgroende arter tidigare än i april. Som tidigare nämnts behöver varmgroende frön till att börja med en tillräckligt lång torkperiod. Att så varmgroende arter flera månader för tidigt och utsätta dem för vädrets alla makter är både onödigt och oklokt. Ju längre det dröjer, innan en sådd har förutsättningar att gro, desto större är chansen att den misslyckas. Å andra sidan skall man undvika att så varmgroende frön för sent. Flera misslyckade såresultat kan inte förklaras på annat sätt än att groningen upphört på grund av för hög lufttemperatur. Detta är möjligen ett problem, som kommer att accentueras i framtiden.
6 KOMBINERADE KALL- OCH VARMSÅDDER
För många frön räcker det inte att hålla sådden vid en konstant temperatur för att få dem att gro. De är programmerade att gro först sedan de utsatts för vissa väsentliga temperaturer under året.
Den vanligaste företeelsen är nog frön, som gror i värme efter föregående köldstratifiering. Detta är naturligtvis naturens eget sätt att hindra fröet från att gro vid fel tidpunkt. Fröet skall inte tillåtas gro, förrän vinterns och vårens kyla passerats. Det naturligaste sättet att efterlikna detta är att så i kruka ute. En annan metod är att så i papper och först köldstratifiera sådden i kylskåp för att efter 2-3 månader placera sådden i rumstemperatur där groningen skall äga rum. Metoden benämns i fortsättningen (P5/P20).
Ett annat vanligt förekommande fall är, då fröet måste utsättas för temperatur-fluktuationerna under en eller flera årscykler, innan det kan gro. Den vanligaste såmetoden hittills har varit att så i kruka ute och låta naturen själv sköta om proceduren. En annan metod är att utsätta sådden för tremånaders perioder med 5OC och 20OC temperatur (5/20/5 etc). Med denna metod simuleras ett kalenderår på ett halvår, vilket är en rejäl tidsvinst, när man väntar på att fröna skall börja gro. För att åstadkomma den lägre temperaturen är man i praktiken hänvisad till sitt kylskåp med dess oftast mycket begränsade volym. Av utrymmesskäl kan därmed sådd i kruka knappast komma i fråga. Sådd i papper med dess ringa utrymmesbehov är närmast skräddarsydd för denna tillämpning.
Har man tillgång till en inglasad balkong, kan man på senvintern/våren placera kruksådder på denna för köldstratifiering och efter lämplig tidsrymd ta in sådden för groning i rumsvärme (KVH/K20). Detta är en metod, som med framgång tillämpas av bland annat Hannelotte Kindlund.
7 SÅDD AV HÖGALPINER
Bakgrund
Efter mer än femton års misslyckanden med alpina Polemoniumarter såsom
P viscosum, P confertum, P chartaceum och P eximium har jag nu funnit tiden mogen att tänka om, hur man bör fröså dessa attraktiva arter. När jag började fröså dessa, förelåg information om att P viscosum något förvånande visat sig vara varmgroende, vilket jag även själv konfirmerade genom egna sådder. Detta tog jag som ett tecken på, att jag i fortsättningen borde kunna använda de metoder, som förordats av Deno och beskrivits i avsnitt 1-6. Mina fortsatta prov med P viscosum (nya frön) och övriga arter visade emellertid, att ingen av dem grodde med någon av de såmetoder, som jag tidigare tillämpat.
En viktig skillnad jämfört med huvudparten av de växter, som omfattas av ”Optimal frösådd” är, att nämnda Polemoniumarter bara förekommer på höjder över 3500 m, de är högalpiner. För att belysa högalpiners växtmiljö har jag valt ut P chartaceum och dess växtplats White Mountains i Kalifornien som ett pilotexempel. P chartaceum förekommer där ända upp till 4200 m höjd, där det ligger en väderstation. Med hjälp av Internet och sökmotorn Google har jag hämtat hem den lokala väderinformation, som legat till grund för följande betraktelse.
Växtmiljön på White Mountains
Sommar – vegetationsperiod och fröbildning
Den endast fyra månader långa vegetationsperioden börjar i juni, så snart vinterns dryga halvmeter tjocka snötäcke smält. De övervintrade växterna måste nu snabbt växa till sig, blomma, pollineras, sätta och sprida sina frön.
Vinter – fröerna i vila?
När ovan nämnda förlopp fullbordats, är det i oktober dags för den första snön. Efter denna tidpunkt ligger temperaturen stabilt på minussidan under åtta månader fram till juni månad. Under hela denna period är fröna täckta av ett isolerande och torrt snötäcke. Man kan därför räkna med att frönas temperatur överensstämmer ganska väl med den rådande marktemperaturen förmodligen några minusgrader.
Våren – fröna gror
När våren inträffar i juni utsätts fröna dagtid för en intensiv snösmältning, som effektivt blöter dem. Den genomsnittliga lägsta och högsta dygnstemperaturen under månaden ligger på – 2,5 resp + 6,5 grader. Under ett normalt dygn varierar således temperaturen med 9 grader. Till detta kommer fluktuationer mellan varmare och kallare dagar.
Sommar
När ”sommaren” inträffar i juli och augusti ligger den genomsnittliga lägsta och högsta dygnstemperaturen på + 2 resp + 11 grader. Även nu varierar således temperaturen under ett dygn med 9 grader. Dygnsmedeltemperaturen under perioden är + 5,5 grader, vilket motsvarar en svensk vår snarare än sommar.
Tankegångar kring simulering av högalpiners (White Mountains) växtmiljö
Vinter
En tillfredsställande simulering av vintern torde vara att förvara ej fuktade frön i kylen under 3-4 mån, speciellt om man kan sänka temperaturen något. Huruvida en sådan simulering är nödvändig för frönas senare groning har jag svårt att bedöma.
Vår – frögroning
Enligt min uppfattning är en bra simulering av groningsperioden – våren den viktigaste åtgärden för att få fröna att gro. Högalpiner med sin korta vegetationsperiod måste nog satsa på att gro snabbt, när våren väl kommer. För frönas del kännetecknas våren av förbiströmmande smältvatten och en kraftig variation av lufttemperaturen under dygnet. Tekniskt borde detta vara lätt att simulera. En metod värd att testa är:
Så i kruka ute tidig vår. Förse krukorna med ett ytskikt av krossgrus. Se till att krukans yta varje kväll är täckt med ett tillräckligt tjockt lager av snö eller krossad is om snöbrist råder. Istärningar tillverkas lätt i frysen varefter en mixer får krossa dessa till lämplig grovlek. Den smältande isen torde ge en mycket realistisk simulering av det naturliga förloppet. Dessutom erhålles en lägsta dygnstemperatur, som nära överensstämmer med växtplatsens. Kontrollera dagtid när snön eller isen smält om fröna grott. Min första test av metoden blir P confertum.
LATHUNDEN
För många släkten och familjer finns en del generella erfarenheter att falla tillbaka på. Detta innebär att man ofta kan grovsortera sina fröpåsar i olika grupper utan att i detalj ha studerat RESULTAT OCH TIPS för den aktuella arten. Följande sortering kan därvid vara till nytta.
1. Fröer med starkt begränsad livslängd
För att lyckas måste man i allmänhet ha tillgång till färska frön, vilka skall sås omedelbart. Till denna grupp hör:
Aconitum, Anemonella, Corydalis, Daphne, Dicentra, Fritillaria, Helleborus, Hepatica, Jeffersonia, Lathyrus, Ornithogalum, Paraquilegia, Pulsatilla, Salix, Sanguinaria, Thalictrum, Tiarella, Trillium
2. Frön som kräver försvagning eller håltagning av fröskalet före sådd
Denna grupp omfattar arter med täta och oftast hårda fröskal. För att fröna skall kunna ta upp vatten och gro, måste man ta hål i skalet eller åtminstone slipa detta. När detta gjorts gror fröna ofta mycket snabbt. Såtemperaturen har oftast ingen betydelse. Till denna grupp hör:
Anthyllis, Astragalus, Cytisus, Genista, Lathyris (om fröna är gamla och hårda), Lupinus, Oxytropis, Trifolium
3. Varmgroende frön
Denna grupp gror vanligen vid 15-20 grader och ofta inom en vecka. Lägg undan dessa fröer för senare sådd. Till denna grupp hör med få undantag:
Acantholimon, Asteraceae (Compositae), Brassicaceae (Cruciferae), Campanulaceae (de flesta), Caryophyllaceae, Cyclamen, Epilobium, Globularia, Hedyotis, Incarvillea, Muscari, Oenothera, Plumbaginaceae, Polemonium, Scuttelaria, Sempervivum, Yucca
Inom gruppen finns ett antal arter som behöver ljus för att gro. För de flesta finns information därom i RESULTAT OCH TIPS.
4. Återstående frön
Denna restgrupp omfattar huvudsakligen frön, som behöver köldbehandling (stratifiering) för att gro. Den erforderliga längden på stratifieringen varierar mycket. För många arter är 1-2 månader tillfyllest, medan andra t ex Penstemon kan kräva
3-6 månader. De senare måste därför sås mycket tidigt. För alla fröer inom denna restgrupp hänvisas till RESULTAT OCH TIPS:
RESULTAT OCH TIPS
KODBETECKNING FÖR UTNYTTJADE SÅMETODER
Sådd i papper
Med undantag för metod P20L innebär sådd i papper, att fröna ligger mörkt. Ljusgroende frön kan därför ej gro
P5 Sådden placerad i utrymme med ca 5O C (vanligen kylskåp)
P20 Sådden placerad i utrymme med ca 20O C (vanligen rumsmiljö)
P20L Dito. Sådden försedd med ljusinsläpp (t ex plastfönster) så att ljusgroende
frön kan gro
PUT Sådden placerad utomhus
PVH Sådden placerad i ouppvärmt växthus (inglasad balkong)
Sådd i kruka med såmedium
Med undantag för metod K20M innebär detta att fröna utsätts för sol- eller konstljus. Ljusgroende frön kan därför gro
K20 Sådden förvarad i utrymme med ca 20oC (vanligen rumsmiljö)
K20M Dito. Krukans överyta täckt så att ljusgroende frön ej kan gro
K20L Dito. Krukan belyst med lysrör och liknande ljuskällor
K20U Krukan placerad utomhus då temperaturen närmar sig 20oC
KU Krukan placerad utomhus vanligen under senvintern/våren
KVH Krukan placerad i ouppvärmt (ventilerat) växthus (inglasad balkong)
DH20 Tidigare beskrivet minidrivhus i utrymme med ca 20oC (vanligen
rumsmiljö)
Specialbehandlade frön
GA-3 Fröna behandlade med gibberilin före sådd
Övriga typer av behandling anges i klartext
VILKA RESULTAT REDOVISAS
Informationen är fördelad på inomhus- och utomhussådder. Inomhussådderna med sina konstanta temperaturnivåer ger oftast den bästa informationen om gronings-förutsättningarna. Kruksådderna ute visar främst översiktliga äldre resultat. Denna såmetod var ju tidigare i praktiken den enda förekommande.
Målsättningen har varit att redovisa de enskilda sådderna så kortfattat som möjligt. Informationen omfattar tre delar:
Först den sådda artens namn
Första parentesen såmetod och såtidpunkt
Andra parentesen groningens start eller varaktighet, groningsresultat ofta i %, fröets ålder räknat från leverans (äldre fröer förvarade i rumstemperatur)
För varje enskild sådd redovisas endast vilken såmetod som utnyttjats och vilka resultat som erhållits. Jag har således inte i klartext angett att fröer, som gror med (P20) är varmgroende och med (P5) är kallgroende.
Det är upp till läsaren att själv ta ställning till vilken såmetod, som skall utnyttjas.
För många växtsläkten har generella såråd införts. I några fall har även såmetod föreslagits, om den har påtagliga fördelar jämfört med andra såmetoder.
