Litet om botanik

Man måste inte kunna en massa botanik för att ha det bra i sin trädgård. Det går bra utan. Men det blir roligare med. Det är roligt att veta vad det är man odlar. Det är roligt att förstå varför vissa växter är släkt med varandra. Man lär sig att se sina växter på ett annat sätt, inte mindre känslomässigt, men med en bonus av detaljrikedom som ger en extra skjuts åt känslan för växten. Och kunskap skapar nyfikenhet (och tillfredsställer den) och nyfikenhet är en av livets goda kryddor. Nyfikenhet är det som gör att man inte har tråkigt.

Vetenskapliga namn

När man funderar över hur det här med latinska, eller mera korrekt vetenskapliga, namn fungerar kan det vara praktiskt att börja med artnamn, t.ex. Coreopsis verticillata, höstöga. Det är de namnen vi först möter, namnen på de enskilda växterna i våra trädgårdar och på plantskolan. Det första namnet säger vilket släkte växten hör till, det andra vilken art det är i det släktet.

Ibland kan det finnas ett tredje namn, som står efter bokstäverna ssp. (subspecies). Det betyder att det handlar om en underart, alltså en specialform av arten. Ofta är det inte särskilt viktigt i amatörsammanhang, möjligen om fröet är vildinsamlat, annars knappast. Detsamma gäller var. (varietet) och f. (form) som innebär ännu mindre botaniska skillnader. De används inte så mycket längre. Man har numera fullt upp med att klara av att avgöra vad som egentligen är en art och är inte alls lika mycket inställd på att man skall identifiera och bestämma mindre skillnader. Varken växter eller djur är ju faktiskt som små enskilda lådor helt avskilda från varandra. Evolutionen, utvecklingen, pågår fortfarande och inom vissa arter kan man se hur de förändras utmed sitt utbredningsområde. Det finns ingen tydlig gräns mellan vad som i varsin ända av området ser ut som helt skilda arter. Alla de här begreppen: familj, släkte, art osv. är ju bara benämningar vi har hittat på för att få lite ordning i röran av liv.

Sortnamn

Efter artnamnet står också sortnamnet (inom enkla citationstecken) om det är en sort man skaffat sig. Det betyder att någon har hittat, eller genom kontrollerad befruktning mellan två individer av en art framställt, en särskild variant av en växt. Skall sortnamnet behållas måste växten sedan bara förökas vegetativt, alltså ympas eller sticklingsförökad.

Såhär: Coreopsis verticillata ’Moonbeam’, höstöga. Coreopsis är släktet som innehåller ca 80 olika arter, t.ex. C. grandiflora, flicköga, och C. rosea, rosenöga. Släktet skrivs alltid med stor bokstav. Verticillata är artnamnet. Vet du det, så vet du exakt vilken växt det handlar om. Det skrivs numera alltid med liten bokstav när det kommer direkt efter släktnamnet. Men det finns ju variationer inom en art och om någon har registrerat ett sortnamn, som t.ex. ’Moonbeam’ så finns det en beskrivning av hur den skall se ut och den måste sedan förökas vegetativt för att få kallas för det sortnamnet. Så snart man sår frön så blir det en omkombination av egenskaperna och fröplantorna blir lika olika sin förälder som våra barn blir olika oss och lika olika varandra som syskon. Det kan ibland vara svårt att se skillnaderna, men de finns där.

Hybrider

Om man korsar två arter med varandra får man en hybrid. Då skrivs släktnamnet som vanligt men artnamnen med ett × mellan, t.ex. Magnolia kobus × stellata, dvs. mellan japansk magnolia och stjärnmagnolia. Man har alltså korsat de två arterna med varandra. Eftersom det ibland kan bli flera bra sorter av samma korsning händer det att man ger den korsningen ett särskilt namn. I just det här fallet kallar man den för loebneri. Man skriver alltså Magnolia × loebneri så vet alla att detta är just korsningen M. kobus × stellata.

Släktet består av en till många olika arter, som har olika egenskaper gemensamma, oftast i blommans byggnad. En familj är en samling släkten som har så många egenskaper gemensamma att man menar att de utvecklats ur ett gemensamt ursprung. Är man intresserad är det ofta inte så svårt att lära sig känna igen medlemmar i vissa familjer och det kan vara till hjälp när man skall försöka hitta namnet på en okänd växt. Ett familjenamn slutar numera alltid på – áceae och betoningen ligger på det första av a:et, t.ex. Asteráceae för släktet Coreopsis.

Svenska namn

Naturligtvis är det bra att kunna ett svenskt namn och numera försöker man se till att det alltid finns ett sådant. Men många växter har flera namn på svenska och ofta går de bara att hitta i böcker eller på nätet på det ”officiella” namnet. På nätet blir man dessutom hänvisad enbart till svensk text, vilket kan vara lurigt. Det svenska vintergäck (Eranthis) är det danska namnet för den växt vi kallar snödroppe (Galanthus). Har man ett vetenskapligt namn brukar det vara lättare att hitta uppgifter om växten. Förargligt kan det i och för sig vara om växten har bytt namn, men ofta står synonymer (alltså olika namn på samma växt) med så att man kan se att man kommit rätt.

De senaste åren har man fått hjälp av gentekniken när man skall bestämma släktskap och det har gett ganska många ändringar. Den nya systematiken kan kännas frustrerande och onödig om man känner att man lärt sig den gamla och har nytta av den. Varför hålla på och krångla till det när det fungerar som det är?

Men hela meningen med en systematik är ju i grunden att visa på släktskap, vilka växter som har utvecklats ur samma förmödrar. De nya möjligheter som finns att verkligen komma släktskapen inpå livet är spännande. Det handlar numera om hårddata från gentekniken. Förr fick man nöja sig med mer eller mindre kvalificerade gissningar. Man fick titta på växterna, kanske i mikroskop, men oftast såg man på sådana yttre egenskaper som vi alla kan se, för att bestämma sig för vilka växter som var släkt med varandra. Det handlade oftast om karaktärer i blommornas form och hur ståndare och pistiller var formade och hur många de var. Ofta nog fungerade det. Men nu kan vi komma in i själva cellkärnorna och se hur många av generna, arvsanlagen, som är desamma i olika arter, släkten och familjer och det ger en mycket starkare signal om vilka växter som är släkt med varandra.